Järnframställning har förekommit i Sörmland åtminstone sedan medeltiden. Björndammens masugn är inget undantag: redan i början av 1600-talet framställdes järn här.

Malm som huvudsaklig råvara

Huvudsaklig råvara vid järnframställningen är malm. Tack vare en riklig förekomst av malm i trakterna har det funnits flera masugnar där framställning av järn från malmråvara genom bearbetning i masugn har förekommit.

Kalk som slaggbildare

En annan viktig komponent som användes vid järnbruken var kalk. Kalk och kalksten användes som råvara för att binda och avlägsna svavel vid järnframställning.

Vid tillverkningen i andra delar av Sverige, såsom Småland, användes grönsten i stället för kalk. Precis som kalk är grönstenar basiska, men har ett mörkare utseende och är sammansatta av mörka mineral, fältspat och några andra grönaktiga mineral.

I en artikel från Svenska kalkföreningen framgår att kalk även idag används som slaggbildare och för att ge en flytbar slagg samt att fånga upp föroreningar och att svavelrena stålet.

Kalk bröts i kalkbro

Vid torpet Kalkbro halvvägs mellan Strängnäs och Malmköping har det brutits kalk troligen redan under medeltiden. Kalken bröts för hand och därefter hissades den losstagna kalken upp.

Nästan all kalk bröts på vintern. som även underlättade hästtransporterna på frysta vägar. Avståndet till Björndammen var över en mil och en kusk kunde köra två vändor per dag.

Naturreservat

Sedan 1984 är Kalkbro ett naturreservatet och har efter utvidgningen år 2012 en areal om 21,6 hektar. Syftet med reservatet är bland annat att skydda och bevara kalkbrottet med dess unika flora och geologiska värden samt att bevara ett för friluftslivet värdefullt naturområde.


Källor: Svenska kalkföreningen, Wikipedia