Föreställ dig hur det var. Du hör hästarna med enorma svarta, dammande lass med kol och järnmalm från någon av gruvhålen och de hundratals kolmilorna skogen. Slädarna knarrar mot den frusna marken. Kuskarna manar på dem. Du hör det dova mullret från eldhärden i masugnen och du ser män – bara män – med sotiga och svettiga anleten slita hårt när de fyller på med träkol, järnmalm och kalk, och till slut släpper ut det smälta järnet så det fräser i sandbädden.
En imponerande stenbyggnad
Det här är Björndammens masugn, en plats där historiens vingslag möter den sörmländska naturen. Du ser inte bara en imponerande stenbyggnad mitt i ett vackert landskap; den är också ett monument över Sveriges industriella framväxt, när en krigisk nation gav järnet i en tid då landet behövde stål till kanoner, kanonkulor, svärd, spik och jordbruksredskap. Byggnaden är kvadratisk och uppförd som en hallbyggnad, vilken påminner om äldre basilikor.
Hertig Karl (sedermera kung Karl IX, född 1550, död 1611) förespråkade att man borde bygga masugnar i början av 1600-talet. Men redan på 1200-talet har man hittat spår efter en hytta i Kalkbro.
1637 byggdes den första masugnen i Björndammen. Den anlades strategiskt. Här fanns tre nödvändiga element:
- VATTENKRAFTEN. Från sjön Ältaren (ovanför riksväg 55) hämtades kraften. Vattnet forsade nedför en bäck, där vattenhjul tog tillvara på kraften för att driva de stora bälgarna som blåste in luft i ugnen och gav syre till processen. Bäcken mynnade ut i Vårsjön nedanför byn.
- SKOGEN. För att uppnå de extremt höga temperaturer som krävdes för att smälta malm – omkring 1 600 grader – behövdes enorma mängder träkol.
- MALMEN. Järnmalmen fraktades hit, ofta från gruvorna i Starrsäter för att förvandlas till högkvalitativt tackjärn.
Långt in i skogen hade översten och generalkvartermästaren Georg Günter Krail von Bemeberg vridit och vänt på stenar och funnit järnmalm, vilket skapade liv i skogarna kring Björndammen.
Nu behövdes också stångjärnshammare för att bearbeta järnet. Dessa byggdes i både Nykvarn och Stålboga, där det också fanns vattenkraft. Dit forslades det tunga tackjärnet på kärror och hästslädar. Det skedde företrädesvis på senhösten och vintern när man kunde spänna slädar efter hästarna.
Hur fungerade masugnen?
Du kan själv se hjärtat i anläggningen. Det är den tio meter höga ugnen, murad av kraftig natursten och fodrad med eldfast tegel. Från toppen – den så kallade masugnskransen – fyllde man på med omväxlande lager av träkol, järnmalm och kalksten (som fungerade som flussmedel för att skilja slaggen från järnet).
När ugnen väl tänts pågick arbetet dygnet runt, månad efter månad. I botten av ugnen samlades det smälta järnet. Vid det spännande ögonblicket för ”utslag” öppnades ett hål i ugnens botten och det glödande, flytande tackjärnet rann ut i formar i sandbädden. Det var ett tungt, hett och farligt arbete som krävde stor skicklighet av masmästaren och hans män. Nytt kol, ny malm, ny kalksten fylldes på varannan timme och masugnen var tvungen att eldas dygnet runt för att uppnå den höga värmen.
Men säg den framgång som varar i evighet. 1698 stängdes masugnen i Björndammen på grund av brist på träkol. Så året 1700, när ett konstant krig stod för dörren, var det lugnt i Björndammen – skogarna var ju nästan tömda på timmer. Masugnen lades i malpåse.
Det betydde att det inte avlossades några kulor från Björndammen när den svensk-finska armén besegrades vid slaget vid Poltava 1709, den största militära katastrofen i Sveriges historia.
Nytt utseende, ny framtid
1800 byggdes masugnen om igen och blev tvåpipig. I Björndammen gjöt man bland annat grytor och tvättfat, och sålde tackjärn till olika bruk. En del gick också på export. Men 1856 byggdes masugnen ut och fick dess nuvarande utseende. Då byggdes också själva huset. Masugnen stängdes för gott 1883.
Skogsindustrikoncernen Holmen äger i dag Björndammens masugn. Där är det under somrarna full aktivitet när Björndammens masugnsförening arrangerar Masugnens dag, konserter och många andra kulturella evenemang som lockar människor från både när och fjärran.
________