Hur började allt? Det som kom att bli en mindre industri som många människor var mer eller mindre beroende av – och som försedde den svenska krigsmakten med kulor och kanonrör?
Namnet var Georg Günter Kraill von Bemeberg (1584-1641 på godset Ökna). Han kom från Tyskland, blev överste, generalkvartermästare och ingenjörsofficer i svenska armén. Han ägde också Mora gård i Dunkers församling.
Von Bemeberg, som också var konstnär och finns representerad på Nationalmuséum i Stockholm, vände och vred på stenar och hittade järnmalm av god kvalité omkring 1625 på uppdrag av Kronan. Det är, vad man tror, starten till gruvdrift och järnmalmsbrytning i Starrsäters gruvor, mitt mellan sjöarna Dunkern och Morasjön och på en rad andra platser i Dunkers socken.
Betydelse för Sveriges framväxt
I tusentals år har järnet varit en av de viktigaste drivkrafterna för mänsklig utveckling.
Järnet har också haft en avgörande betydelse för Sveriges framväxt som nation. När järnet introducerades för omkring 3 000 år sedan ersatte det den dyra bronsen. Järnet användes också till att effektivisera matproduktionen, alltså odlingen, när man kunde tillverka plogar och yxor och bryta ny mark. Då kunde också fler munnar mättas.
Sverige har historiskt varit en av världens främsta producenter av järn. Exporten av stångjärn, bland annat från Björndammens masugn och Stålboga Bruk, till England lade grunden till Sveriges modernisering. Sörmland blev känt för sina styckebruk som bland annat tillverkade kanoner. Bland de främsta var Åkers styckebruk och Hälleforsnäs styckebruk.
1639 fanns i Sörmland 18 järnmalmsgruvor, 16 masugnar och 20 stångjärnshammare. Järn är än i dag basen i stål och utgör 90 procent av allt metall som raffineras i världen. Hur skulle man annars kunna bygga bilar, skyskrapor och tillverka knivar och sågklingor…? De i dag vattenfyllda djupa groparna i socknen Dunkers skogar vittnar om flera hundra år av gruvbrytning som startade 1630.
Tillverkning och tillbehör
Till en början forslades malmen till en masugn vid Mora gård, men efter 1637 fördes malmen på den så kallade Malmvägen de fem kilometerna till den nybyggda masugnen i Björndammen.
Vid sidan om Skottvångs gruva hade gruvorna i Starrsäter den rikaste malmfyndigheten i Åkers bergslag. Och det var nu som det blev ordentlig fart på framställningen från järnmalm till tackjärnjärn och stål (med mindre halt av kol) så att tackorna kunde bearbetas i hammarsmedjorna.
Sverige blev en stormakt och kulor och kanonkulor från Björndammens masugn behövdes för att strida mot danskar, polacker, ryssar och tyskar. Järnet och stålet gick också på export. 1618-1648 pågick ju det 30-åriga kriget, och det smidda stålet från Sörmland användes till kulor, svärd, kanoner och mycket annat i krigsföringen. I dag skulle vi nog säga att det pågick en omfattande miljöförstöring.
Kalk (bland annat i Kalkbro) bröts i stora mängder. För att producera ett ton järn behövdes 250 kilo kalk i masugnen. Och det behövdes enorma mängder träkol för att smälta malmen till flytande tackjärn. En masugn behövde kol från många kolmilor. Vid en senare inventering har man funnit spår av 350 kolbottnar i skogarna kring Starrsäter. De som ägde skog klagade också på att deras skogar skövlades.
Avverkningen skedde oftast på våren, sedan lät man veden torka fram till hösten då man reste kolmilorna. Kolet var då klart framåt vintern. Då var det också lättare att frakta kolet till masugnen när marken var frusen och bar tunga lass bakom hästarna och ibland oxar. Men under långa tider gick det inte att använda masugnen i Björndammen. Orsak: det fanns inte tillräckligt med vatten i bäcken från sjön Ältaren ned till Vårsjön. Det var ju vattenkraften som drev vattenhjulen som såg till att pumpa in syre till eldhärden.
En torr sommar var det tvärstopp. Det finns beräkningar som säger att man bara kunde köra masugnen i 100-200 dygn per år. I stället fick man ge de anställda och daglönarna jobb inom jordbruket.
Under slutet av 1800-talet upplevde många mindre bruk av den så kallade ”bruksdöden” när industrialiseringen satte högre fart och produktionen togs över av större enheter.